fbpx

Resan från 3D via 4D till 5D

År 2000 gick jag med i the Spiritual School of Ascension, en andlig grupp med säte på Hawaii. Det kändes som att komma hem. Jag väckte upp delar av mig själv jag hade glömt bort, jag öppnade min inre kontakt och aktiverade slumrande förmågor och jag delade resan med andra på samma väg.

En natt strax efter att jag hittat gruppen vaknade jag, kände en stark inre push att gå upp och sätta mig med papper och penna. Jag kanaliserade en ”saga” (skrev ner efterhand som jag hörde orden inom mig) som fick namnet Skogen.

Sagan handlade om en kvinna som lämnade staden hon bodde i bakom sig. Hon gick mot skogen utanför staden och mötte en ekorre som visade vägen in i skogen Hon träffade djuren som bodde där och upptäckte att de pratade med henne. Hon upplevde friden, glädjen och kärleken ute i skogen och gick tillbaka till staden för att berätta om sina magiska underbara upplevelser och upptäckter. Väldigt få människor var intresserade, men en och annan, framförallt barn och unga, följde henne när hon åter gick mot skogen.

Hon och de andra började skapa en stig längre och längre in i skogen och efterhand skapades sidostigar av de som vek av. När kvinnan såg tillbaka mot staden såg hon en tjock dimma som låg över den, en dimma som de som levde där inte kunde se, men som gjorde att de inte såg det som låg bortom staden. Glömskans dimma.

Förra veckan hade jag en väldigt stark meditation där jag guidades till en gyllene strand. Den är bred och fortsätter så långt ögat kan se åt både höger och vänster. Sanden är varm, mjuk, finkornig och lyser och gnistrar med ett gyllene sken. Himmeln är klarblå och molnfri, solen mjukt behagligt lysande och närande, havet är lugnt och glittrande med mjuka vågor som rullar in mot strandkanten.

På stranden är jag ibland ensam och ibland är den full av människor. De går omkring i grupper, sitter på stranden, leker med barnen, pratar, mediterar eller sitter i vattenbrynet och låter vågorna rena och balansera kroppen. Det är inte bara jordmänniskor på stranden utan de flesta kommer från andra världar. Vissa materialiseras direkt in på stranden och andra försvinner lika snabbt. Luften och himlen är ibland full av rymdskepp och ljusfenomen av olika slag.

Känslan mellan alla dessa människor är villkorslös kärlek, transparens, glädje och förväntan. Just känslan av förväntan är påtaglig. När jag befinner mig på denna strand öppnas hjärtat vidare än någonsin, kroppen fylls av livskraft och avslappning och energisystemet expanderar, balanseras och fylls upp.

Häromdagen guidade jag min man till stranden och hans guider visade honom en annan väg dit än jag blivit visad. Han gick barfota på en skogsstig tills den kom fram till strandkanten. Jag hade inte kopplat skogen till stranden innan men det blev uppenbart att skogen är 4D, genom vilken vi var och en ger oss av på vår egen resa.

Vi kan ibland följa någon annan in i skogen eller slå följe under en del av stigen, men efterhand gör vi var och en en helt egen stig. Vi har ingen karta eller kompass i handen utan den finns inom oss, i hjärtat. Vi lär oss lyssna till skogen, träden, djuren och alla väsen som lever där. Vi återkopplar till planeten vi bor på och till hennes själ, Moder Jord. Ju längre in i skogen vi går desto mer släpper vi kontakten med staden bakom oss, som förstås är 3D-världen, matrisen, illusionen…

Vandringen genom skogen kan ha pågått i många år, kanske decennier, troligtvis även ett antal tidigare liv. Vi har rekognoserat, vi har undersökt, vi har skapat små avsnitt av stigen och fortsatt liv efter liv att ta oss längre bort från staden. Vi har använt oss av meditation, musik, konst, vistelse i naturen, odling, kärleksrelationer, upplevelsen i att få barn, läst böcker, studerat religioner, deltagit på kurser, gått i terapier, fått och gett behandlingar, healing m.m. m.m…

Allt har bidragit till att vi hittat fler och fler delar av oss själva, till att vi läkt våra trauman från detta och tidigare liv, till att vi återkopplat till djupare och djupare nivåer av vårt Högre Jag och inte minst till att vi öppnat hjärtat. För många av oss har detta blivit ett sätt att leva och det är här poängen med det jag vill komma fram till ligger. Processandet i sig är vägen, inte målet.

Det finns inget objektivt slut på vägen genom skogen. Vi väljer var och en när vi är färdiga med processandet, när vi vänt på stenarna tillräckligt många gånger, när vi gått tillbaka till svåra ögonblick och trauman och genomsökt dem under lupp tillräckligt många gånger, när vi fått tillräckligt många insikter om  separation, glömska, smärta, lidande och mörker som vi upplevt i stadens 3D-värld och i kontakt med demonerna som vi mötte i mörka delar av skogen, när vi ibland trodde vi gått vilse och var förlorade.

Vi väljer själva när vi är redo att gå ur skogen och stiga ut på stranden, att fullständigt återkoppla till mänskligheten bortom Jorden, att ta emot ljuset och fullt ut förankra vår själ i vårt mänskliga jag och vår fysiska kropp. Så många av oss är så rädda att hoppa över något viktigt, missa insikter, göra en ”quick fix” eller ta en genväg genom skogen, att vi inte ser att vi varit redo att kliva ut på stranden sen lång tid tillbaka.

Vi har varit så rädda för att bli tillbakaskickade, rädda för att behöva göra hela processen igen om vi gjorde den slarvigt, att vi nästan skapat ett tvångsbeteende i att processa i all evighet utan att någonsin komma fram till stranden och verkligen våga stanna där. Kanske har vi gång på gång kommit ut på stranden för att strax ge oss in i skogen igen, i tron att vi behövde processa mer eller för att vi trodde vår uppgift var att hitta andra människor i skogen och hjälpa dem igenom.

För oss som kommer ut på stranden och haft en tung, lång väg som kanske upplevts som ett maratonlopp utan slut, finns en plats med hängmattor. Där kan vi vila, bli omhändertagna, få elixir som läker oss, frekvenshealing, nedladdningar av alla slag vi behöver, men framförallt vila. Många av oss är så genom märg och ben trötta att vi bara behöver en paus när vi når stranden. Kroppen får tid att släppa inre spänningar vi inte ens visste vi hade, tid att släppa inte bara 3D utan även 4D.

Det finns mycket mer att se och uppleva på stranden, människor att återknyta till och många uppgifter att ta sig an när vi aktiverar vårt syfte med att vara här. Detta är bara början. Ju fler som når hit desto fler stigar leder till stranden, som andra kan följa delar av eller inspireras av. Ju fler som öppnar kontakten med sina själsfamiljer och aktiverar sina kontrakt med dem och med Moder Jord, desto fler är vi som håller helhetens bästa och förankrar detta genom vårt mänskliga liv här på Jorden.

Låt oss alla mötas på stranden och gemensamt skapa en underbar, magisk och kärleksfylld framtid tillsammans!

Med kärlek
Ingrid

Ingrid Kronholm
ingrid@healyoursoul.se